Utöver ömmande fingertoppar på vänsterhanden finns inget att klaga på efter 14 dagar som Laudarraägare. Fortfarande återstår mycket slit innan jag passerat den där nivån att tiosträngat känns naturligt. Måhända naivt inbillar jag mig att alla gamla "sexsträngslåtar" sitter som en smäck bara jag passerat just denna nivå.
Övningarna består dels av att lära nya stycken (egentligen i singularis än så länge) och dels att lära om gamla. I det senare fallet endera att bara kunna spela utan att trassla till det med alla strängar eller att spela de gamla styckena med lite käck förändring av basgången. Det mullrar så gott om låga A.
