Påsträngat och klart

Pappersbitar och lönnfanér på plats. Gitarrens rengjord i alla små skrymslen, greppbrädan polerad med polish och tio nya strängar på plats. Strängar förresten - enklaste stället att handla är Östmans musik - extrem välsorterade och mycket servicemässiga.

Stallbenet

Stallbenet justeras upp med 1/2 mm tjock lönnfanér.

Sadelbenet

Sadelbenet är demonterat och jag lägger två pappersbitar i urtaget för benet. En liten höjning av stränghöjden.

Dags för smärre justeringar

Lugn Heikki - jag slackade strängarna innan jag klippte

I flera månader har jag nu spelat på mitt nya instrument och det är alltjämt mycket roligt. Klangen är både kraftfull och fin men när man övar mycket blir man också mer och mer kräsen och det finns ett litet skorr jag inte kan lokalisera.

Heikki har skickat mig ett par bitar lönnfanér - ca en halv millimeter tjocka. Han föreslår att jag ska justera stallhöjden med en eller ett par sådana. Sadelhöjden kan jag justera med pappersremsor.

Så jag passar på när det ändå är hög tid för ett strängbyte.

Så en dag i slutet av juli

... fick jag äntligen möjlighet att hälsa på Stefan "Oläger" Olausson. Etuiet har varit färdigt ett par veckor men tillfället har dröjt.

Stefan bor verkligen i skogen men när vägmärken tar skepnad av hardcase för mandola förstår jag att det är nära.

Bärhantaget monteras efter avvägning med instrumentet i. Laudarran  har inte tyngdpunkten som en vanlig gitarr och med det stadiga etuiet är det en tung pjäs. Rätt balans underlättar.

En stressad casebyggare

Trots att mitt etui har fått fajtas med andra caseprojekt och en båt som vill komma i sjön så säger Stefan idag att "... i början av näsa vecka så är det klart."

Återstår bara att bestämma om jag ska till Tanum eller Stefan till Göteborg.

En sträng polyester

Kantlist

Det duggar tätt med nyheter

Rätt färgval enligt Stefan

Gångjärnssidan

Mellanväggar och halsstöd

Det är mycket att tänka på: montering av handtag kan ske förs efter att etuiet vägts av med gitarren i - för balansens skull.

Beslut om färg

Inredningen kan fås i svart, klarrött eller vinrött - svårt beslut men får hjälp av den bättre hälften: Klarrött!

Med lite flyt så är etuits färdigställande någon vecka bort bara.

Fiolmannen här tillsammans med Kalle Glader

Idag kom några kloka ord från Bullareskogarna; Stefan tycker att gitarren är fin men det ser ingen när man går omkring med den i etuiet; då är det caset som talar, menar han och hänvisar till det gamla göteborgsoriginalet fiolmannen som gick omkring dagarna i ända med (vad många tror) en tom fiollåda. Rätt eller fel, själv såg jag honom aldrig spela men jag har pratat med de som säger sig ha hört. Fiolmannen dog i början av 90-talet och finns numer att skåda i statysform, dock även här endast med en stängd fiollåda.

Sidorna kläs med...

... konstläder

Delat

Nu rör det på sig

Kanterna är plastade och "lådans" delning är markerad

Det monterade skalet

Etuiet tar form

Etuiets sidor tillverkas av aluminiumplåt

Sidorna monteras mot lock och botten

Botten...

och lock.

Etuits form...

... ritas upp.

Galningen i djupa Bullareskogen

Stefan Olausson har haft mycket att stå i men nu kommer etuibygget igång. Stefan har lånat Heikkis ritningar för att få perfekt passform.

14 dar

Utöver ömmande fingertoppar på vänsterhanden finns inget att klaga på efter 14 dagar som Laudarraägare. Fortfarande återstår mycket slit innan jag passerat den där nivån att tiosträngat känns naturligt. Måhända naivt inbillar jag mig att alla gamla "sexsträngslåtar" sitter som en smäck bara jag passerat just denna nivå.

Övningarna består dels av att lära nya stycken (egentligen i singularis än så länge) och dels att lära om gamla. I det senare fallet endera att bara kunna spela utan att trassla till det med alla strängar eller att spela de gamla styckena med lite käck förändring av basgången. Det mullrar så gott om låga A.

Tidigt från jobbet

Försöker bekanta mig med tio strängar dels genom att spela gamla bekanta sexsträngsstycken. Märkligt att det ska bli så pilligt - nästan enklare när jag blundar. Dels försöker jag flytta ner lite bastoner en oktav på andra stycken - får till det skapligt med Romance de Amor vilket Yepes naturligtvis inte skulle ha gillat. Men vad gör man?

Tittar också på något helt nytt: ett förenklat (?) arrangemang av Canarios, ett stycke av spanjoren Gaspar Sanz, dryga 40 år äldre än Bach. Att Gaspar spelade på barockgitarr med hälften så många strängar som en Laudarra bekymrar mig inte. Fint ska det bli när det är färdigt.

Bortsett från pillet med tio strängar så är jag nöjd med tonen. Den är lätt att variera både i styrka och klang, mycket trevligt! Ergonomin är lurig - svårt att hitta en bra sittställning

Dragstång, pimpsten och animaliskt lim

Nästan 200 mil tur och retur är det till Heikki men spännande att lära sig lite om instrumentbyggande; Varför har man dragstång i halsen på en stålsträngad gitarr och inte på nylonsträngad? Hur luktar animaliskt lim? Och hur i hela friden kan man polera palisander med pimpsten?

Kul också att få se det pågående bygget av en luta. Lutmusik spelad på luta har jag aldrig förstått mig på men tydligen ska det upplevas i verkligheten. En helt annan sak än att lyssna på inspelningar.

Kikade på ett par sexsträngade gitarrer och speciellt en med granlock blev jag förtjust i - den klingade lika kraftfullt som Kohnon jag hade en gång.

Så var det dags att knäppa några toner på min egna Laudarra så klart. Inte helt lätt ska sägas - alla strängarna gör att synapser och grå celler slår bakut, inte ens det enklaste grepp gick att komma ihåg. Blir lite att syssla med framöver.

Hemma väldigt sent men kunde inte låta bli att knäppa lite på strängarna.

I Sundsvall

Är i Sundsvall och kör i morgon till Sollefteå för att hämta gitarren. Spännande.

Final

Och idag är det färdigt.

Snart ljud

Lackeringen är färdig. I morgon limmas stallet och då återstår bara ett dygns härdning innan strängning.

Franskpolering

Med en tygsudd franskpolerar Heikki gitarren - en timmas polering om dagen. Sudden är doppad i schellack, sprit och olja. För att fylla porerna  i palisandern använder han vulkanisk pimsten.

Snart klart!

Första omgången lack är lagd och om ett par veckor kan jag åka till Sollefteå och hämta hem min Laudarra - Heikki har gjort sitt och det återstår för mig att lära mig spela. Utöver sporadiskt knäppande på gitarrer som kommit i min väg är det nästan 25 år sedan jag spelade mer vanemässigt. Det ska bli annat nu.

Etuit återstår också förståss. På måndag får Stefan Olausson på Olägeretui måtten från Heikki och därefter tar det två månader innan jag kan ta mig åt Strömstad till för att hämta Laudarrans fodral.

Blockdroid

En arbetskamrat visade mig "appen" Blockdroid som notifierar när det jag är intresserad av läggs till försäljning på Blocket. Så numer plingar telefonen så fort någon publicerar något med texten "klassisk gitarr" eller "Kohno".

Bingo direkt - idag anlände tre kilo noter med busspaket från Norrland. Massor av roliga grejer att öva på i lagom svårighetsgrad. Mycket som är för svårt också för den delen.

Från Madagaskar

Här ligger stallet på plats men limmas först efter lackering. Stallet har Heikki tillverkat av palisander från Madagaskar.

Halsen får form

Mekaniken provas på plats

Greppbrädan färdig

Om än inte fastlimmad så är greppbrädan färdig och ligger på plats.

Kantlist

I lönn, liknande det som sitter mellan rygghalvorna, har det nu kommit kantlister på plats. Och bilden stöder den gamla devisen: En gitarrbyggare får aldrig nog av tvingar.

Mätbar

Nu har arbetet kommit så långt att måtten kan skickas till Stefan Olausson som ska tillverka etuiet.

Locket på

Ryggen från utsidan

Hur det ser ut med lönnlisten mellan rygghalvorna av ostindisk palisander.

Rygg

Mellan rygghalvorna sitter en tunn lönnlist. Senare kommer kantlister i liknande flammig lönn. Limfogen är förstärkt med 1 mm tunn björklist med tvärgående fibrer. Botten är buktad ca 3 mm i centrum och styvas upp av tre tvärbalkar av mahogny.

Sargen

På sargens insida sätts lister av gran - fyra på varje sida

Bakkloss

Fortfarande "innifrån" men andra änden; bakklossen mot vilken lock, botten och sargändar limmas. Små mahognybitar limmas en efter en i vinkeln mellan sarg och lock.

Kilarna!

Som på beställning kom idag förklarande bilder på kilarnas placering och funktion. Här är halsen "innifrån" med kilar fastsatta i sina respektive spår. Monteringen sker på en byggplatta - en jigg som ger monteringsstöd och rätt vinklar.

Snyggt huvud

På huvudets ovansida har Heikki lagt 2 mm cocobolo. Det kommer att bli fantastiskt snyggt! Med tio strängar blir halsen en koloss men som huvudet formas blir det ändå nätt i någon mån. Och cocoboloskiktet blir riktigt bra.

Kilar

Halsen monteras mot sargen med hjälp av kilar. Här ser man spåren i halsen där sargens ändstycken ska passas in och kilas fast. Hoppas på en bild från monteringen för jag förstår inte fullt ut hur det ska bli.

Halsen tar form

Nu liknar det mer och mer en gitarr - halsen tar form.

Locket snart klart

Nu är tonribbor och tvärbalkar på plats. Locket är svagt buktat (för att ta upp krafterna från strängarna?)

Ribbor

Tonribborna är av gran och limmas mot locket. Ribborna placeras assymetriskt för att få locket styvare på diskantsidan och ge friare rörlighet på bassidan.



Spiralfjädrar i de vita rören pressar tonribborna mot locket.



Halsen

Halsen tillverkas av ett stycke sydamerikansk mahogny, sågas upp i tre delar och limmas ihop igen. Mellan mahognybitarna läggs tunna svarta lister. Innan limningen vänds mahognybitarna så att träts fibrer kommer åt olika håll. Arbetet ska ge så stabil hals som möjligt.

Sargen i spänn

En första aning om hur den färdiga Laudaarran kommer att se ut.

Efter böjning - sargen i press mot formen

Sargböjning

Palisanderstycket läggs mellan tunna plåtar, värms upp till 350 grader F och böjs mot formen.

2,7 mm lock


  Locket har hyvlats ner och de båda halvorna limmats samman. Sitter i press mellan kilar och under tyngder.

 

86-96 mm

Olika skolor om halsbredd på tiosträngad gitarr. Endera jämnbredd eller avsmalnande mot gitarrens kropp. Väljer avsmalnande: 86 mm vid sadeln och 96 mm vid kroppen.

Nu tar det fart

Pratade med Heikki idag - nu har han fokus på mitt bygge och någon gång under senare halvan av mars är Laudarran färdig.

Heikki ville säkerställa hur jag tänker med stämningen av Laudarran; barockstämning eller Yepesstämning - strängarna jag bestämt mig för funkar inte med Yepesstämning. Bassträngarna är för grova för att stämmas så högt. Såklart vill jag exprimentera med detta men då med andra strängar.

Så barockstämning är planen och för de strängarna anpassas sadeln.

Xuefei Yang

Appropå duktiga gitarrister så är Xuefei Yang något alldeles extra. Hur kan man få det att låta så här? Har gitarrerna blivit bättre? Eller inspelningstekniken kanske?

Eller har det helt enkelt med Xuefei att göra? Xuefei Yang på Spoitfy

Bubingalist

På greppbrädans undersida har Heikki satt en list av bubinga för att göra sammanfogningen starkare. Bubinga är träslaget som ibland kallas African Rosewood.

Den limmade greppbrädan



Greppbrädan av två ihoplimmade ebenholtzbrädor. Den mindre träbiten är till en ordinär gitarr

Trä till hals



Trästycket som ska bli Laudarrans hals är mahogny med ursprung från Sydamerika. De senaste decennierna har träbiten tillbringat i ett snickeri någonstans i Dalarna.