Unga begåvningar

När jag senast var uppdaterad på klassisk gitarr var det ett gubbvälde - åtminstone minns jag det så. Men det har hänt mycket på 25 år, nu verkar de flesta riktigt begåvade klassiska gitarristerna vara tjejer, inte sällan från Asien någon stans. Så är exempelvis Bejing Guitar Duo något alldeles extra.

Anna Likhacheva är också speciell och extra roligt är att man kan följa hennes utveckling på Youtube. På tidigaste klippet jag hittat är hon bara fyra år gammal och man ser att där finns ett handlag. Här är hon nio år och det som imponerar mest är kanske fokuseringen.

Också ett sätt att spela Laudarra

Så här tänkte nog inte Ramirez och Yepes när de byggde sin första Laudarra. Men visst är det fräckt och visst känns det lite mossigt att sätta sig med ett preludium efter att ha sett detta.
Den egensinnige gitarristen heter Dominic Frasca och kallas för "den omöjlige".

Ingen bra idé!

Det praktiska gitarrtillbehöret jag hittade är inte alls bra.

"Ytbehandlingen tar skada" menar Heikki.

Istället rekommenderar han  kudde. Specialdesignad för ändamålet.

Oumbärligt tillbehör?

För den oinvigde kan det verka pjoskigt men man skadar lätt ryggen när man spelar mycket gitarr. Sittställningen är till för att få så god kontroll över gitarren som möjligt. Tyvärr inte förenligt med god ergonomi.

Kanske har jag hittat lösningen på spanishguitar.com - en Gitano Guitar Rest.

100

Bloggjubileum: passerat 100 besökare. Skulle kunnat vara ett besök per Laudarraägare:-)

Någon ska vara värst

Ermanno Chiavi  i Zurich bygger gitarrer med 13 strängar och med det får man säga att han är värst.

Fördelen med 13 strängar är att man kan spela 1700-talsmusik så som Bach och Weiss skrev den.

Det sägs att det tekniskt blir lättare att spela då - men jag undrar.

Det här blir bra

Ett svårt men genomfört val av baksida

Ryggen

Idag har Heikki skickat fyra bilder på ostindisk palisander: Förslag på material till Laudarrans rygg. Den som tror att mitt jobb i detta projekt är det lättast vet inte vad vankelmod vill säga.

Det här får jag sova på.

Yepes igen

Narciso Yepes kritiserades ofta för sitt sätt att spela. Belackarna menade att han hade lika mycket inlevelse som en metronom.

Det var inte riktigt rättvist, men man kan förstå vad de syftar på när man hör Yepes spela Ruiz Pipós Dansa no: 1.

Fingerfärdigheten har ingen klagat på.

Klassisk 11-strängad




José Martinez Toboso spelar på sin elvasträngade Torres

 

Mannen på bilden spelar på SE 07 - en elvasträngad gitarr byggd av självaste Torres 1876.

1945 fick Marcelo Barbero för sig att konvertera instrumentet till sex strängar. Hur tänkte han då?

Inget är nytt under solen.

"SE 07" är typbeteckning på gitarrer byggda av Torres under hans andra peiod: Second Epoc -  sjunde gitarren.

Stilbrett

Ett stilbrett gitarrprogram kallade Peter Johansson sin kvällskonsert i Härlanda Kyrka. Med en spännvid från Irländska 1600-tals melodier, via Bach och till Olle Adolphson finns inget att tillägga till rubriceringen.

Det blev en familjär konsert där Peter tillät sig missa några gånger utan att det störde helheten. Störst behållning hade jag av två halländska polskor och Peters version av Villa Lobos första preludium. Det senare har jag hört i många varianter och Peters står sig bra i jämförelse.

En timma går fort när det är trevligt. Jag hade gärna hört mer.

Fel mått - en katastrof

Stefan Olausson, mannen bakom Olägercaset uppskattar vår nya logistik. "Fel mått skulle vara en katastrof".

Logistikdiskussion

Ska etuit bli perfekt i passning till Laudarran så måste måtten tas på den monterade gitarren. Annars måste Heikki lägga på lite säkerhetsmarginal.

Detta diskuterade vi idag och beslutet var enkelt: lite sämre leveranslogistik till förmån för etuits passform.

TV när det är som bäst

Skulle göra kväll tidigt men Inger fick igång mig till Strindberg och den spanska gitarren. En kombination jag aldrig tänkt på trots stort intresse för båda ämnena. TV-programmet byggde på en idé av gitarristen Mats Bergström som gjort en fin Tarregaskiva hos Naxos.

Temat gränsar till det bisarra med försöket att koppla samman Strindberg och Francisco Tarrega. De båda har nog inte mer gemensamt än att de levde samtidigt och att Strindberg fotograferats med en gitarr i knät.

Men temat levererades med glimten i ögat och samtalen saxades med fantastiskt gitarrspel, dels av Mats Bergström och dels av Anabel Montesinos.

Montesinos Tarregatolkningar var verkligt underhållande att lyssna på, här finns en spansk stolthet á la flamenco som lyser igenom på ett angenämt vis.

Om grundidén var lite lustig så blev det färdiga programmet "TV när det är som allra bäst". Finns på SVT-Play fram till 10 november och jag vill se igen: Strindberg och den spanska gitarren

Ensträngat

Ägnar lite tid till att surfa över pojkdrömmen långbåge. Har alltid föreställt mig att det skulle vara rogivande att i full koncentration skjuta prick med pilbåge av RobinHood-modell; långbåge.

Plötsligt dyker Heikkis namn upp och det visar sig att han bygger pilbågar också. Av bilderna att döma hantverksmässiga mästerverk. Långbågar

Det ligger nära till hands att prata om Många strängar på sin lyra men jag avstår från det.

Den överskattade Segovia

Jag missade Andrés Segovias sista besök i Göteborg och därmed möjligheten att höra honom på riktigt.

Han ses med rätta som den som förde in gitarren i finrummet. Men vem bestämde att hans pompösa och okänsliga tolkningar skulle vara skolbildande?

Till hans försvar ska nämnas att man inte kan hitta en enda njutbar inspelning av honom. Genomgående är ljudkvalitén dålig.

Endera har slarviga ljudtekniker misslyckats med bevarandet av betydande skönhetsvärden. Eller så är han just överskattad.

Heikki och Torres



Torresgitarr från 1890

Pratat med Heikki igen. Ett av hans senaste byggen är en Torreskopia. Gitarrernas gitarr eller urgitarren om man så vill.

Torres gitarr från mitten av 1800-talet är norm än idag. Gitarrens form och volym, den sjätte strängen, tonribbornas antal, placering och utformning är resultat av Torres arbete.

Förmodar att det för Heikki och andra gitarrbyggare är speciellt att bygga en Torreskopia - lite som att leta efter den heliga graal.

Med Heikkis Torresbygge känns det som att min Laudarra blir släkt med gitarrens idé - för att något travestera Platon.

Väntan

Kollade med Heikki idag. Inga stor nyheter: skickar strax iväg måtten till etuiet.

Mekaniken har kommiit

Mekaniken har anlänt från Australien. Riktigt bra grejer säger Heikki. Nu börjar min Laudarra ta form även om det ännu bara är tio stämskruvar.

Också Heikki är sugen på att komma igång.

Ytterligare en Yepesplatta på Spotify

Yepes 1967 finns nu på Spotify. Spår 1 är Mudarras Fantasia där Yepes suger musten ur varje ton. Vackert och oerhört meditativt. Kan inte bli bättre!

Alonso Mudarra är en kompositör några år äldre än Gustav Vasa. Fanatsian som Yepes spelar är mycket originell för att komma från den här tiden. Det är inte ett tonspråk så som man förväntar sig. Spännande i all enkelhet.

Var det så här Mudarras musik lät? Nej inte alls. Detta stycke är unikt. Jag har lyssnat på 50 andra stycken av honom och alla har det gemensamt att de låter 1500-tal: Lite trist, passar som hissmusik och alls inget man vill lägga kraft på att lära sig spela.

Vad ska jag spela?

Oroar mig lite för hur jag ska ta mig an spelandet - lite tidigt kanske, det är ett halvår kvar. Kikar igenom noterna till ett Bachpreludium och det behöver inte bli så krångligt att flytta ner bastonerna en oktav. En del svåra grepp försviner på köpet.

Har äntligen hittat ett bra ställe att leta noter http://www.spanishguitar.com/ Tror inte att det behövs mer än så.

Prick

Bandmarkering - kan det vara något? Förmodligen minskar felprocenten en aning.  På en sexsträngad hade jag nog sagt nej men kanske blir det lite osäkrare med tio strängar.

Funderar en stund och slår till på en diskret markering vid sjunde bandet: två milimeters prick av pärlemor på greppbrädans ovansida. Going wild & crazy...

Mekanik

Utbudet av gitarrmekanik, eller stämskruvar om man så vill, är mycket stort. Till tiosträngat är det betydligt mindre. På ett sätt tacksamt - det blir lättare att välja. Några fabrikat ståtar med mekanik för Laudarran och alternativet är att använda singelmekanik, det vill säga en separat enhet för varje sträng.

Rubner 600eh singelmekanik

Heikki föreslår Rubners singelmekanik och valet står mellan vita knappar och ebenholtsknappar.

Vitt ser lite plastigt ut och ebenholtsknappar står sig bra mot resten av gitarren - vi går på det.

Etui

Olägerueti för 11-strängad elaltgitarr

Till en handbyggd 10-strängad gitarr funkar det inte med en gigbag. Lite mer stadga än så och plats för andra grejer är rimliga krav. Etuit går att få utformat hur som helst men jag valde bort hjul och bärsele.

Bestämt utformning lika med etuit på bilden.

Greppbrädan igen



Greppbräda med svängd fas

 Ska greppbrädan fasas av ner mot ljudhålet? På så vis blir gitarren något lättare och ser bättre ut. Nackdelen skulle vara att man då inte kan spela på bassträngarna ovanför tolfte bandet. Det behovet finns inte.

Så avfasning får det bli - svängd blir bäst.

Hel eller delad greppbräda?

Ny fråga från Heikki - det är svårt att få tag på ebenholtsbräda av tillräcklig bredd. Speciellt om man vill ha ett kvistfritt stycke. Hur ser jag på delad greppbräda, undrar han. Att göra brädan av två delar som limmas samman.

Det stör mig inte alls - bör bli starkare. Föreslår att låta skarven synas på något sätt, istället för att dölja den. Men i så fall ser det ut som det finns en extra sträng.

Alltså blir det en delad greppbräda med osynlig skarv

Nytt beslut - hälen

Bred häl på åttasträngad

Hur vill du ha hälen undrar Heikki. Det vill säga delen där halsen sitter monterad på gitarrkroppen.

Traditionell häl på Hallgrengitarr

Endera kan jag välja en häl lika så bred som greppbrädan, alternativt  att den smalnar av mot gitarrens rygg. Så som normalt en sexsträngad gitarr är byggd.

Jag väljer det senare - blir smäckrare.

Så var det bestämt

Nu har jag beställt. Handpenning är betald och Heikki Rousu kan påbörja bygget av min Laudarra.

Preliminärt sker leverans i februari. Trist med lång väntan. Men tog det trettio år att fatta beslutet så är ytterligare sex månader inget att hänga upp sig på.

Första beslutet är enkelt. Sydeuropeisk gran i locket och ostindisk palisander i sarg och botten (palisander är samma sak som jakaranda). Så vill Heikki ha det och jag har samma uppfattning. Gitarrer byggda i denna materialkombination stämmer väl med nordiskt kynne både vad gäller klang och utseende. Lika enkelt överens är vi om att en sådan här gitarr inte ska lackas utan Franskpoleras.

Varför inte förr?

Det har inte känts rätt. Även om Laudarrabudgeten är begränsad så är det inte priset som hindrat mig. Snarare har jag inte inte känt förtroende för gitarrbyggare jag haft kontakt med. Därmed inget sagt om deras kunnande. Men det är jag som ska tillbringa mängder av timmar med detta instrument. Jag bestämmer.

Heikki Ruoso  heter killen som ska få förtroendet - om jag nu kan bestämma mig. Efter vad jag förstår av samtalen med Heikki skulle det passa honom bra att bygga en Laudarra nu. Han har han byggt flera mångsträngade gitarrer tidigar, utöver alla andra instrument han bygger närmar han sig gitarr nr 200. Förhoppningsvis får han in sin samlade kunskap i just mitt instrument.

Återstår "bara" att beställa.

Är det dags nu?

Många gånger har det varit nära men så nära som nu har det inte varit tidigare. Ska jag... ska jag inte... ska jag...

Yepes med sin Laudarra

Nu pratar vi inte överilade handlingar. Laudarran upptäckte jag i slutet av sjuttiotalet efter att ha lyssnat på Narciso Yepes, en klassisk gitarrist vars tolkningar ofta är otraditionella. I  mitt tycke är han spännande att lyssna på; naiv, egensinnig och fullständigt befriad från sentimentalitet.

Bäst kommer han till sin rätt på många av de fina inspelningar han gjorde, mycket saknas fortfarande på Spotify men bland annat hittar man denna enkla etyd av Fernando Sor: Yepes spelar Sor.

Bortsett från musiken och tolkningen så var det instrumentets klang jag undrade över när jag först lyssnade på denna enkla musik.Vi pratar inte om en vanlig gitarr utan en med tio strängar; en Laudarra! "Ska jag, eller inte" handlar så klart om att skaffa mig en egen Laudarra.