Mekaniken har kommiit

Mekaniken har anlänt från Australien. Riktigt bra grejer säger Heikki. Nu börjar min Laudarra ta form även om det ännu bara är tio stämskruvar.

Också Heikki är sugen på att komma igång.

Ytterligare en Yepesplatta på Spotify

Yepes 1967 finns nu på Spotify. Spår 1 är Mudarras Fantasia där Yepes suger musten ur varje ton. Vackert och oerhört meditativt. Kan inte bli bättre!

Alonso Mudarra är en kompositör några år äldre än Gustav Vasa. Fanatsian som Yepes spelar är mycket originell för att komma från den här tiden. Det är inte ett tonspråk så som man förväntar sig. Spännande i all enkelhet.

Var det så här Mudarras musik lät? Nej inte alls. Detta stycke är unikt. Jag har lyssnat på 50 andra stycken av honom och alla har det gemensamt att de låter 1500-tal: Lite trist, passar som hissmusik och alls inget man vill lägga kraft på att lära sig spela.

Vad ska jag spela?

Oroar mig lite för hur jag ska ta mig an spelandet - lite tidigt kanske, det är ett halvår kvar. Kikar igenom noterna till ett Bachpreludium och det behöver inte bli så krångligt att flytta ner bastonerna en oktav. En del svåra grepp försviner på köpet.

Har äntligen hittat ett bra ställe att leta noter http://www.spanishguitar.com/ Tror inte att det behövs mer än så.

Prick

Bandmarkering - kan det vara något? Förmodligen minskar felprocenten en aning.  På en sexsträngad hade jag nog sagt nej men kanske blir det lite osäkrare med tio strängar.

Funderar en stund och slår till på en diskret markering vid sjunde bandet: två milimeters prick av pärlemor på greppbrädans ovansida. Going wild & crazy...

Mekanik

Utbudet av gitarrmekanik, eller stämskruvar om man så vill, är mycket stort. Till tiosträngat är det betydligt mindre. På ett sätt tacksamt - det blir lättare att välja. Några fabrikat ståtar med mekanik för Laudarran och alternativet är att använda singelmekanik, det vill säga en separat enhet för varje sträng.

Rubner 600eh singelmekanik

Heikki föreslår Rubners singelmekanik och valet står mellan vita knappar och ebenholtsknappar.

Vitt ser lite plastigt ut och ebenholtsknappar står sig bra mot resten av gitarren - vi går på det.

Etui

Olägerueti för 11-strängad elaltgitarr

Till en handbyggd 10-strängad gitarr funkar det inte med en gigbag. Lite mer stadga än så och plats för andra grejer är rimliga krav. Etuit går att få utformat hur som helst men jag valde bort hjul och bärsele.

Bestämt utformning lika med etuit på bilden.

Greppbrädan igen



Greppbräda med svängd fas

 Ska greppbrädan fasas av ner mot ljudhålet? På så vis blir gitarren något lättare och ser bättre ut. Nackdelen skulle vara att man då inte kan spela på bassträngarna ovanför tolfte bandet. Det behovet finns inte.

Så avfasning får det bli - svängd blir bäst.

Hel eller delad greppbräda?

Ny fråga från Heikki - det är svårt att få tag på ebenholtsbräda av tillräcklig bredd. Speciellt om man vill ha ett kvistfritt stycke. Hur ser jag på delad greppbräda, undrar han. Att göra brädan av två delar som limmas samman.

Det stör mig inte alls - bör bli starkare. Föreslår att låta skarven synas på något sätt, istället för att dölja den. Men i så fall ser det ut som det finns en extra sträng.

Alltså blir det en delad greppbräda med osynlig skarv

Nytt beslut - hälen

Bred häl på åttasträngad

Hur vill du ha hälen undrar Heikki. Det vill säga delen där halsen sitter monterad på gitarrkroppen.

Traditionell häl på Hallgrengitarr

Endera kan jag välja en häl lika så bred som greppbrädan, alternativt  att den smalnar av mot gitarrens rygg. Så som normalt en sexsträngad gitarr är byggd.

Jag väljer det senare - blir smäckrare.

Så var det bestämt

Nu har jag beställt. Handpenning är betald och Heikki Rousu kan påbörja bygget av min Laudarra.

Preliminärt sker leverans i februari. Trist med lång väntan. Men tog det trettio år att fatta beslutet så är ytterligare sex månader inget att hänga upp sig på.

Första beslutet är enkelt. Sydeuropeisk gran i locket och ostindisk palisander i sarg och botten (palisander är samma sak som jakaranda). Så vill Heikki ha det och jag har samma uppfattning. Gitarrer byggda i denna materialkombination stämmer väl med nordiskt kynne både vad gäller klang och utseende. Lika enkelt överens är vi om att en sådan här gitarr inte ska lackas utan Franskpoleras.

Varför inte förr?

Det har inte känts rätt. Även om Laudarrabudgeten är begränsad så är det inte priset som hindrat mig. Snarare har jag inte inte känt förtroende för gitarrbyggare jag haft kontakt med. Därmed inget sagt om deras kunnande. Men det är jag som ska tillbringa mängder av timmar med detta instrument. Jag bestämmer.

Heikki Ruoso  heter killen som ska få förtroendet - om jag nu kan bestämma mig. Efter vad jag förstår av samtalen med Heikki skulle det passa honom bra att bygga en Laudarra nu. Han har han byggt flera mångsträngade gitarrer tidigar, utöver alla andra instrument han bygger närmar han sig gitarr nr 200. Förhoppningsvis får han in sin samlade kunskap i just mitt instrument.

Återstår "bara" att beställa.

Är det dags nu?

Många gånger har det varit nära men så nära som nu har det inte varit tidigare. Ska jag... ska jag inte... ska jag...

Yepes med sin Laudarra

Nu pratar vi inte överilade handlingar. Laudarran upptäckte jag i slutet av sjuttiotalet efter att ha lyssnat på Narciso Yepes, en klassisk gitarrist vars tolkningar ofta är otraditionella. I  mitt tycke är han spännande att lyssna på; naiv, egensinnig och fullständigt befriad från sentimentalitet.

Bäst kommer han till sin rätt på många av de fina inspelningar han gjorde, mycket saknas fortfarande på Spotify men bland annat hittar man denna enkla etyd av Fernando Sor: Yepes spelar Sor.

Bortsett från musiken och tolkningen så var det instrumentets klang jag undrade över när jag först lyssnade på denna enkla musik.Vi pratar inte om en vanlig gitarr utan en med tio strängar; en Laudarra! "Ska jag, eller inte" handlar så klart om att skaffa mig en egen Laudarra.