Försöker bekanta mig med tio strängar dels genom att spela gamla bekanta sexsträngsstycken. Märkligt att det ska bli så pilligt - nästan enklare när jag blundar. Dels försöker jag flytta ner lite bastoner en oktav på andra stycken - får till det skapligt med Romance de Amor vilket Yepes naturligtvis inte skulle ha gillat. Men vad gör man?
Tittar också på något helt nytt: ett förenklat (?) arrangemang av Canarios, ett stycke av spanjoren Gaspar Sanz, dryga 40 år äldre än Bach. Att Gaspar spelade på barockgitarr med hälften så många strängar som en Laudarra bekymrar mig inte. Fint ska det bli när det är färdigt.
Bortsett från pillet med tio strängar så är jag nöjd med tonen. Den är lätt att variera både i styrka och klang, mycket trevligt! Ergonomin är lurig - svårt att hitta en bra sittställning
4 kommentarer:
Kanske en bild på Laudarran och Bengt in action skulle vara på sin plats! Finns det indikationer när ett första konsert tillfälle skulle kunna vara tänkbart?
Jag som har haft förmånen att lyssna timtals på Laudarraägarnas övningar, kan säga att det låter väldigt vackert.
Käre Laudarraägare, glöm inte oss dina trägna intressenter som har följt vedermödorna från beslut att köpa till dags dato. Vad händer nu? Var det värt väntan? Vad hade du inte tänkt på innan du började spela? Hur går det med dina naglar?
Nyfiken intressent
Bild kan bli patetiskt så det gäller att hitta rätt vinkel på det - ingen idé om det just nu.
Konsert dröjer - troligen ruskigt länge - ljudprov kan däremot ordnas utan vidare omsvep.
Nu är väntans tid - Stefan Olausson som ska bygga etuiet har preliminärt satt april som leveransmånad, men som han själv har sagt: du vet ju hur hantverkare och "att passa tider" går ihop.
Det som händer nu är att hjärnans synapser ska slitas isär: ögat, handen (och kanske själen) ska begripa att det nu är 10 och inte 6 strängar. Detta projekt är större än förväntat (tecken på rigiditet?) men ruskigt roligt.
Naglar? Har aldrig varit närmre att skaffa lösnaglar än nu. Vi får se.
Skicka en kommentar